this is how we walk on the moon

 
Tror att denna stämmer in ganska mycket på mig just nu och den har väl gjort det ett tag. Känns som att det var evigheter sedan som jag var kär, som jag tror att jag var kär i alla fall. Åttan-nian typ. Nu går jag snart ut tredje ring. Det är läskigt. Jag är rädd att jag inte har förmågan att älska någon på det sättet. Jag kräver någon vid min sida allt för ofta men ändå är jag rädd att jag inte längre kan bli kär i någon. 
  Älskar att ha småcrushes som jag går och tittar efter i korridoren. Älskar när mina kompisar viskar i mitt öra att han tittade på mig när jag gick förbi. Känslan i magen som kommer lika fort som den försvinner. 
 Att faktiskt längta till att gå till skolan, haha jag vet inte om jag tappat den längtan nu för mitt schema gör så att jag knappast är i skolan längre. Den var en skön motivation förut i alla fall.
 
Men jag är faktiskt rädd att jag har blivit bortskrämd. Fått någon slags förbannelse över mig. Jag har blivit så himla nedtryckt av dem jag verkligen tyckt om. Lurad varje gång. Trott att det faktiskt varit ömsesidigt när dem sagt fina saker och det känts som att de vill ha en lika mycket som jag vill ha dem. Men att sedan bli bortblåst och aldrig känna samma känsla. Utan istället något slags hat. Hat över deras gärningar, hat över deras oförståelse över vad dem skapat, hat för att jag själv inte insett att det inte var verkligt. Att jag bara drömde. Men det var verkligt en stund i alla fall. Och sedan var allt borta.
 
Så idag vet jag inte om någon kan tycka om mig lika mycket som jag tycker om dem. Jag är jätterädd. Jag tror nästan på förbannelsen som jag fått. Nästan. Försöker att blunda. Men ibland kommer den åt mig och då fungerar ingenting i huvudet.
 
Är trött och lite smått stressad. Försöker göra klart en massa plugg men vissa saker har jag inte hemma och vissa saker vet jag inte hur jag ska göra för att kunna börja på dem. 
Vill sova länge men börjar kvart över åtta imorgon och jag kan inte missa lektionen imorgon. 
Min och Olofs HP-maraton varade inte så länge, även fast det var kul och najs att sitta och käka en massa chips och dricka läsk med några av de andra grapparna. Jag kom på att det kanske var läge att dra hem och plugga eftersom att vi har en massa småläxor denna vecka. Nu är jag hemma och orkar inte göra särskilt mycket än att sova. Väntar fortfarande på att Keno ska skicka engelskagrejer så att jag kan göra klart dem tills imorgon. Oh well.
 
puuss
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype