LANDET 2013
//TANZILA
taggar till tusen
Jag och mina bitches ska på Hunger Games idag och jag är cptaggad! Eller ah, det kommer snart för jag kan typ aldrig bli taggad över saker längre men jag ser i alla fall fram emot att få se filmen.
boys like it when youre playfully mean to them. call them names. punch them on the shoulder. murder their families.
Haha skrattade gott åt rubriken. Tumblr all the fucking way. Skulle inte klara mig utan tumblr. Eller jo, ett litet tag kanske. Det är ruligt. Checka in min tumblr om du/ni inte har gjort det än. Den är tuff. Ok? http://hannafuckingwallberg.tumblr.com/
Idag gick jag till skolan i hopp om lite roligheter. Lite roligheter fick man vara med om. Som vanligt. Har ju faktiskt roliga kompisar i skolan och är glader över det. Annars hade jag bara två lektioner som innehöll en kort redovisning och ett case-prov som gick otroligt bajs utefter det jag skrev och kände efter haha. Det sög alltså.
Efter skolan när jag gick hem med Alv, Becc och Keno var jag på så konstigt humör. Ville hoppa, skrika, slå ut någons tänder, åka hem till Alva och äta glass, hoppa i havet nere vid min lägenhet, äta anklever alltså kände mig så hysterisk av ingen anledning och det var typ helt stört och jag kände mig helt förstörd.
Så det slutade med att vi bestäde oss för att dra till donken-bror och äta glass. mums.
Jag hängde mig för första gången i takräcket i tunnelbanan och det var skitkul för hela kroppen lutade när tåget bromsade. Jag och Alva fick världens skrattattack och var helt lyrisk (kan man säga så, heho) efteråt när jag steg av i Alvik. Haha måste göra det imorgon också.
Är glad tror jag. Fick C för första gången på mitt historieprov och skrek högt när jag såg det. Dansade lite också som vanligt och ringde mamma som inte svarade heller som vanligt.
Pluggar som vanligt och så vidare. Inget roligare med det.
besos
i'll be the one you won't forget
Hej!
Man kanske ska börja berätta om sin vardag igen. Det är ju kul?
I alla fulla fall. Denna vecka har varit otroligt skön och konstig.
Alla lärare har varit sjuka eller varit hemma med sjuka barn vilket har lett till att jag och mina klasskamrater har fått varit hemma hälften av veckan känns det som.
Skulle haft ett muntligt förhör i tisdags som jag har gått och varit sjukt nervig för men eftersom min lärare var både sjuk i tisdags och igår så kunde jag inte ha det. Lättad men ändå irriterad eftersom att man vill ha skiten gjord så att man kan pusta ut.
Igår skulle jag, Beccovich och Alve fixa biobiljetter till Hunger Games-premiären. Vi bestämdes oss för att åka till Vällingby och köpa biljetterna men det visade ju sig att biofittan öppnade kl 17.00 och vi var där vid tre. Så vi fick åka till Hötorget och fixa biljetter där istället. Total waste of time, pällär äy.
Vi satte oss sedan på Wayne's och fikade, myste och pratade om det mesta.
Idag efter skolan drog jag in med hälften av klassen, kändes det som, till Espresso House vid Hötorget och myste lite. Sedan vidare till Donken-bror och åt där. Vek pappersflygplan och kollad vems som flög bäst mellan Josses och Robins. p12 on high level.
Well well, taggar inför fredags-tacos och mys med le familia.
fina bilder, någon kommer döda mig hahsahsahsah
Det är visst fredag imorn
Shoo alla i orten
Vädret gör en deppig. Och bloggen gör en ännu deppigare. Ni två är alltid välkommen till mig och prata depp om ni skulle behöva det Hanz & Tanz. Saknar er btw.
Bort från den deppiga sida och nu över till min roliga vardag.
På vägen till tunnelbanan imorse höll jag på och halka så jag gick runt och skrattade åt mig själv. Morgonen började bra. Fick springa ner för trappan för att hinna med tuben som kom för tidigt. Fitt-SL. Ursäkta språket. Men jag hann, spelade Candy Crush och lyssnade på Daniel Adams-Rays nya album och drömmer mig bort till en värld där allt består av godis.. ni vet som i Kalle och chokladfabrik där allt var ätbart. Åh herre! Det nya albumet är så sjukt bra btw!
När jag kom till skolan gick jag upp till mitt skåp som ligger på våning tre och hämtade böckerna. Plötsligt ringde Ebba och sa att hon gick bakom killen som jag ska döda (luuugn, döda på killergame) och att de var på väg in i skolan. Så jag sprang till entrén och väntade på honom och var hur redo som helst på att döda. Sen så visade det sig att Ebba hade fel. De var inte ett dugg lika, hahahahah! Jag lever fortfarande efter Killergame dag 2. Är man bra så är man!
Dagen rullar på. Engelska lekion. Matte lektion. Lunch. Svenska lektion. Fysik lektion. Sov nästan hela fysik lektionen. Det förklarar varför jag inte fattar någonting hahaha. När skoldagen var slut skyndade vi ut och när vi kom utanför skolans murar kunde vi andas ut ordentligt därför att det är safezone då man inte kan bli dödad. Idag fick jag även veta vem min killer är. Så snart ska börja stalka och leta fram bilder på honom.
När jag kom hem frågae syrran om jag ville följa med och kolla lite kläder och skor i centrum och en sån snäll syster som jag säger såklart ja. Så där gick vi ett tag, jag fick med mig en tröja men dock inte syrran hahaha så typiskt!
Nu blev det lite väl för långt känner jag. Så detta var min dag. Min roliga vardag. hihi Imorn väntar en ny spännande dag med Innebandymatch i skolans tunering och sedan Sverige-Portugal på kvällen sen.
Hoppas ni hade en bra dag! Puss
PS. Charmig bild på mig i förra inlägget. Nästan lika charmig som Sten. Gotta love that princess!
Gamm
sliter av mig skinnet snart
gahahaha depp-blogg. dör.
gamm skriv om din roliga vardag.
puss.
Vad blir det av oss?
Det är inte bara skolan som gör mig trött. Allt. Mörkret gör mig trött.Jag blir trött av att äta.Vädret,trafiken,människor. Jag blir trött av att sova.Skulle vilja ligga i sängen och bara kolla på nån serie men det har jag ingen ork till heller.Känner mig så svag.
Kom ut från duschen nu.Har lockigt hår och hon är 16.59.Jag tror jag skolkade idag men jag vet inte om jag har ont i huvudet eller i hjärtat.Jag vet inte vad som krampar mest längre.Kanske borde skriva en bok eller kamma håret.Borde göra något annat än att ligga i sängen iallafall.Får ta mig till skolan imorgon med mina fula påsar under ögonen.Lektionerna betyder INGENTING för mig längre.
Nu ska jag smörja in mig i hudkräm och lägga mig i sängen och bara blunda och låtsas som att jag är frisk.
//TANZILA
det är som att synas men ändå inte ses
Har varit så sjukt stressad och förvirrad de senaste dagarna.
Inget sätter sig riktigt fast i huvudet, tankarna virvlar omkring och en del tårar har släppts vilket har varit otroligt skönt. Att bara få släppa ut alla tankar, prata, diskutera, ställa frågor, få svar, klurakluraklura. Varför gör jag som jag gör? Varför skiter jag i en massa men kan samtidigt inte släppa taget om annat. Har varit så irriterad på mig själv.
Idag mår jag dock lite bättre, jag är ledig hela dagen från skolan eftersom alla mina lärare antingen är sjuka eller vabbar, så jag får lite ensam tid med mig själv och försöka ordna ut allt krångel som jag skapat.
Jag får bara inget grepp om skolan, jag lyckas inte få de betyg som jag verkligen vill och nästan försöker få. Det är det där lilla "nästan" som gnager.
Jag vill ha koll, jag vill vara smart, jag vill kunna säga bra saker, jag vill vara bra! Jag hatar att tryckas ner av sådana saker som faktiskt spelar någon roll. Det suger just att jag bara inte får kläm på skiten.
Saknar säkerheten till allting.
Jag har världens finaste vänner som jag älskar att umgås, världens bästa familj.. men det känns inte som att det räcker för att jag ska kunna bygga upp allt annat.
Jag har faktiskt varit med om detta förut. Jag mådde så här, skit, i åttan också då inget kändes riktigt rätt. Och det blev bättre när jag kom på rätt spår. Så jag hoppas att det löser sig nu, det måste det göra haha...
Jag går inte isär när jag går med dig
Jag vill sitta i hennes kök och lyssna på Håkan i låg volym.Bakrunden till vårat prat om hur vi tror det blir ikväll, vem som kysste vem igår och vem som skickade fyllemess till vem.Vill sitta där och dricka mineralvatten med is i väntan på hennes leverpastej mackor med saltgurka.Jag vill lämna hennes hus en sommar dag då båda har klänningar och solblekt hår.Klirr i väskan och då solen är påväg ner.Vill korsa den stora gatan med henne vid min sida.Vill känna ruset i blodet en timme senare på stranden.Med henne och 50 andra.Och sedan vill jag kyssa bort alla hennes sorger.
//TANZILA
I was frightened of every little thing that I thought was out to get me down
Jag har en för jääävlans mycket plugg hemma och jag rör inte ens böckerna. Tar inte riktigt tag i sakerna. Är medveten om att pluggandet skapar en massa lidande men inte slutänden är det något jag måste tacka för. Om jag alltså får tummen ur röven och tar tag i saken.
Imorgon.
Imorgon ska jag sätta mig ner och koncentrera mig på allt.
Ska köpa en massa gott och plugga.
En franska-inläming som innehåller tre franska texter och några översättningar. Orkar ej
En fet foto-powerpoint som jag inte förstår nånting av + tre foton som måste tas för att sedan sättas in i powerpointen. MIN MAMMAS DATOR HAR INTE POWERPOINT?! Orkar ej
Svenskaprov på medeltiden och en bok jag inte förstår mig på. Orkar ej
Muntligt förhör om ideologiers perspektiv på konflikter. Orkar ej
+++++++++++++++++ en massa bajs som ska in om hundra år men som finns och gnager där i bakhuvudet.
Skolan över huvud taget känns inte riktigt som att den har börjat igen efter ett kort lov. Känns som att jag har drömt mig igenom alla lektioner.
Min mobil är sönder och jag är helt lost utan den. Har ingen aning om vad jag ska ta mig till utan musik eller kommunikation över huvud taget.
jagdaksjdhaknsjdhaskd,jklas
♥
November.
Det är november.Skriver inte längre.Sjunger inte längre.Sover inte längre.
Det börjar bli värre.Vill inte vara emotionell instabil längre.Det är så fruktansvärt jobbigt och nu börjar det nästan bli läskigt.Mina tankar,dom är grova och jag kan inte ens skriva längre.Kuratorn tipsar om piller och psykologer men jag vill inte.JAG VILL BARA MÅ BRA.
Det är en vanlig dag.En helt vanlig dag.Jag vaknade av klockan,åt ingen frukost,Maggio till skolan,drömmer mig igenom lektionerna,till en annan värld och avklarat! Ett leende på läpparna när jag lämnar den fula byggnaden bakom mig.Ler för att han ska hoppa på min tunnelbana i Stora mossen.
Jag går med snabba steg innan tårarna hinner ifatt.Hinner tänka tusen tankar och hinner känna tvåtusen känslor.Ilska,besvikelse.Allt kokar och snurrar och jag bara går och går.Han var två minuter sen.Han Hann inte i tid till min tunnelbana. Just i den studen var det ett så stort svek att jag nu fick dom där tankarna igen,som jag är så rädd för.
Jag går med snabba steg innan tårarna hinner ifatt. Han går efter,som vanligt vet inte vad han ska säga. Jag går snabbt,vet att han finns bakom.Som vanligt.Men den här gången,när jag vänder mig om finns han inte där.Borta.Han svängde av och var borta.Bländades av novembersolen.Stod kvar en minut för länge i hopp om att han skulle dyka upp.
Går hem och får dom där tankarna återigen.Gråter i timmar.Skriker i kudden.Kastar om kring saker och har sönder dom.Det här är inte jag.Vad har hänt?Fittstörning.Öppnar fönstret,kollar ner,läser hans sms utan att svara och lugnar ner mig.Och allt detta för att han var 2 minuter sen.
Dessa hopplösa utbrott kan kännas som mellan liv och död och det låter så sorgligt och pinsamt.Men jag ska säga er att det gör satont.
Det är novemer.Och jag vill bara må bra.
//TANZILA
här vill jag vara och här kunde jag varit
