Jag är rädd. Jag är rädd för att falla dit igen. Rädd för att tro att minsta lilla beröring betyder mer än vad det gör. Jag är rädd för att obetydelsefulla kyssar i natten ska betyda något. Jag är rädd för att jag ska falla för hur han kliar min rygg på morgonen eller kysser mig på örat. Hur han håller om mig som sin käraste ägodel. Det hela är så fint. Hur man kollar in i varandras ögon i mer än 3 sekunder och när man låter sitt huvud vila mot hans axel, dra igenom sin hand över hans ruffsiga morgonhår. Hur han andas dig i nacken. Hur vi sitter vid hans fönster och röker nakna och pratar om allt och inget.För om jag hamnar där igen kommer det bara sluta med att mitt hjärta går i bitar. Jag får bara inte hamna där igen. Jag kommer bli sårad, det blir alltid så. Det finns ingen väg tillbaka.

Befinner mig just nu i Falun hemma hos min underbara mormor.

Sitter vid hennes matbord inne i köket och känner lukten av middagen vi snart ska äta. Är egentligen inte hungrig, vi drack té och åt sockerkaka när vi kom hit men man lyckas alltid trycka i sig hennes mat och samtidigt tycka att det är så satans gott.

 

Min förkylning har börjat ta över min kropp, trodde först att min systers magsjuka smittat mig men nej, jag har istället dragit på mig en dunderförkylning. Det är väl ändå under den här perioden som man ska vara sjuk, på höstlov osv.

 

Igår träffade jag Becca, Olof, Lucas och Oscar. Vi fikade först i Gamla Stan och sedan begav vi oss hem till Olof utan Becca som skulle äta middag med sin pojkvän.

Jag tycker om mina killkompisar, aka pojkvänner. Tycker om att sitta och lyssna på deras samtal om saker jag inte har någon alls koll på och smygskratta för att allt är så bisarrt. Hur de tänker och hur jag tänker och hur lika men olika vi ändå är. Jaa, tycker om mina pojkvänner.

Vi åt pizza, skrattade så att vi ibland fick ont i magen och spelade kort. Vann överlägset men kastade korten på dem när de försökte "lära" mig vänd tian som jag en gång kunde men inte längre kan. Den här dåliga egenskapen att vara en sablans vinnarskalle men samtidigt hata att förlora. Eller aa, förlora och förlora men inte förstå sig på spelet så att man förlorar.

Tycker om att krama mina pojkvänner för de är gosiga och varma och luktar ibland gott. Vi pratar massa skit och låtsas om att vi ska slåss på Rådmansgatans tunnelbaneperrong.

 

Idag drog vi alltså upp till Falun, ett kallare väder och en mysigare tystnad.

Är trött, lite halv förvirrad i mitt egna liv och tråkigt förkyld. 

Måste börja skriva på min religionsinlämning och läsa klart häftet till ett seminarium och kultur och identitet.

Pruttilutt.

 

Sitter i Sagas kök och dricker rödvin, lyssnar på Jonathan Johansson. FYFAN vad han är bra!! Ikväll drar vi till Baba Sonic, indieklubb på mariatorget, sedan kanske vi drar till collage där resten av halva stockholm håller hus. Önska mig en lyckad kväll. Fylla utan kaos. 

Igår kväll när jag låg hemma och gjorde ingenting sa Saga till mig att komma över till henne. Jag hoppade in i duschen snabbt och fick med mig två vinflaskor. Helst spontant bestämde vi oss för att ta en öl på söder med Nils och hans vänner. Kvällen slutade med fylla. Som vanligt. Det var iallafall en värd kväll. Bättre än att ligga hemma och börja tänka alldeles för mycket!

 

Ikväll blir det mer vin. Vi har inte bestämt oss för om vi ska till Baba Sonic eller Collage. Jag vet verkligen inte, vill vara på båda ställena lika mycket! Och när jag kommer sitta och dricka vin kommer mina kära vänner stå i Radiohuset och sjunga i takt med Thomas Stenström. Jag står på den listan men hinner inte. Blir galen vill också se Thomas. Saknar att vara på konsert och sjungskrika till så fina texter. Man känner verkligen så himla mycket då!

 

Nu måste jag skynda och klä på mig osvosv ha det!

Det som hänt under de senaste dagarna är både speciellt och inte särskilt speciellt.

I lördags hade jag mitt första högskoleprov och jag var helt förstörd efteråt, var i alla fall tacksam att jag hade Victoria där så att jag inte var ensam på alla rasterna haha.

Snabbt som satan efter provet drog jag hem och förberede mig för Beccas födelsedagsfirande. 

Hemma hos Becca hade vi det jättemysigt och roligt och sedan bar det av mig Göta Källare och det var hur kul som heeelst. Det enda som sög var att Alva min Salva inte kom in och jag lackade lite halvt på vakten när jag kom in, ahah ville inte bli utslängd jag med. Menmen, det är sånt som händer!

Beccas pojkvän hade fixat VIP-bord i mitten av dansgolvet och det var så jävla najs, som Jasse sa så slapp vi en massa slisk när vi dansade så vi hade det apnajs och killen som vi var och hejjade på i DJ-tävlingen vann så allt var på topp!!

På söndagsmorgonen mådde jag piss (aldrig-mer-alkohol-osv) och dagen gick till att vila upp min stackars kropp.

Igår drog jag på bio med mamsen och tittade på Gone Girl som var grymt bra och spännande! var så jävla överraskad över allt som hände hade trott att det skulle hända helt andra grejer men icke sa nicke. Haha!

Idag drog jag hem till pappa efter att ha isolerat mig hemma hos mamma efter en kräkincident (TovaSwagger är mästare på att dra på sig en massa skit, men det var inget allvarligt)

Jag ska stanna här i två dagar sen drar jag upp till Falun med mamma, Sofia och vovven. Ska bli mys!

 

Det är när du lägger dig i badkaret som paniken slår till. Den ångesten du inte har känt på flera veckor.Den där delen av ditt liv som som du trott varit borta. Det är när du ligger där som det börjar krampa i hjärtat  igen. Ensamheten kommer som en våg. En hel dag ensam i en kall lägenhet. Rädlsan. Och du vet inte vad du ska göra, du bara ligger där naken och blöt och blundar. Hoppas att det ska försvinna. Med hjärtat i halsgropen gör du exakt det han en gång sa att du skulle göra. Det han sa skulle få smärtan att försvinna.

 

Så du blundar och tänker tillbaka på något bra minne. Som ett bildspel med harmonisk musik. Du tänker på den gången du och din syster lekte på gården. Små små fötter, små händer, toffsar i håret och grönt gräs. Ni gör kullerbyttor på ängen och skrattar. Solen skiner på er. Ni dricker jordgubbsaft i plastmuggar och era knän är leriga. Gräsfläckarna som aldrig gick bort.

 

Och sedan när den lilla gubben i ditt hjärta har slutat stampa med sin jävla käpp öppnar du ögonen och finner dig själv ensam i ett mörkt badrum.

Vill dricka upp vindunken som står på mitt bord. Helt ensam. Så tråkigt har jag det just nu. Hallå det är ju fan lov vadfan händer varför är allt så tråkigt-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

 

Har städat och legat i sängen idag. Ska väll kolla på någon serie hejdå.

Mitt livs sista höstlov kunde faktiskt inte börja bättre! Har haft två riktigt roliga dagar hittils! Om man bortse från högskoleprovet då..

 

Lovet började i torsdags med en Halloween maskeradfest som elevkåren hade arrangerad. #ostramaskednight Det var jag, Ebba, Anni och några killkompisar från klassen. Jag tror inte vi har umgåtts utanför skolan förr, eller så kanske jag har fel, vet inte. Men det var hur kul som helst!!! Vi förade tillsammans på nån bar och en efter en blev packade sen drog vi till festen, drack ännu mer och dansade loss till stängning. Därefter blev det fyllekäk på donken och nattbuss hem. Det var efter denna dag jag förstod att alkohol kan göra så mycket skillnad. Jag hade i alla fall så roligt och hoppas på flera såna kvällar med det här gänget!

 

Och så har vi lördagen. Vi skippar högskoleprovet-delen för alla vi vet hur illa och tråkigt det är. Fast fick ett bättre resultat än förra gången. yay, aa nu vet alla det! Men till den roliga kvällen...

Egentligen bestämde vi att denna dag skulle vi firat Rasmus som fyllde 18 i fredags (Grattis igen!!) men han hade feber och kunde tyvärr inte följa med oss ut. Men vi andra drog väl ut ändå. Det stora gänget, Anni, Affi och Hååål. Det blev ingen dans men maaaassa öl, prat och skratt. Åh herregud vad jag har skrattat. Kvällen slutar också på donken (tjockisvarning) En underbar kväll med mina bästa!

 

Men nu är helgen slut. Hela nästa vecka ska jag jobba, wehooo paraaa! Men det lär bli någon filmmys någon kväll så det kommer nog bli bra! 

 

Hoppas ni får ett bra lov!

Haadeeeeeee

 

 

Firar lovet med sänghäng och serietittande i mjukisar. Jag är aldelles varm. Vill gå ut och ta en promenad men jag har feber. Jag vill inte gå ut men jag vill inte vara hemma heller. Det var enklare att hitta på saker när man var tvåsam än nu när man är ensam.

 

Feber och bakishuvud är ingen bra kombo. Drack lite för mycket öl på baren igår kväll. Det är roligt att jag innan hade bestämt att inte dricka alls men det slutar alltid såhär. Måste plugga på satsdelar men oredikat och subjekt och allt det där kan ta sig i röven. 

 

Mamma står i köket och gör hemmagjorda köttbullar. Fyfan vad det doftar gott.

 

Kvällarna blir allt värre och värre medan dagarna blir bättre. En konstig kombination. Ensamheten växer. Det är inte det att jag vill ha en pojkvän nu, för det vill jag verkligen inte. Men man vill bara ha någon liksom. Veta att någon tänker på en och tycker om en. Känns som jag blir lurad hela tiden. Falska förhoppningar.

 

Har inte satt min fot utanför lägenheten idag. Ska till centrum snart och köpa presenter till min halvmamma som fyller år. Rasmus fyller 18 imorgon!!! Vi kanske ska ut på lördag men kommer inte dricka något. Det blir en stor utmaning för mig som är den som alltid blir mest packad. Dels för att jag inte har pengar men också för att jag vill ta en liten paus. Vara med mina vänner utan att vara stupfull, dansa och ha roligt. Det slutar oftast med att jag börjar bråka med någon när jag dricker, blir otrevlig och skiter fullständigt i andra. Jag kan säga så dumma saker också. Vi får se hur det går.

 

Och kanske finns det någon som faktiskt vill prata och vara med mig utan att utnyttja mig när jag inte är packad:)

Jag vet inte vad som är problemet. Eller jo jag vet vad problemet är men jag vet inte hur man gör. Det känns så tomt. Jag kommer hem och det enda jag gör är att kolla på mobilen varannan sekund för att kolla ifall han har hört av sig. Jag orkar inte känna mig såhär patetiskt ensam. Jag hatar att jag ska behöva någon. Men tyvärr så är alla olika och jag är en sån människa. Hur gör man nu för tiden? Hur pratar man med folk? Hur får man någon att tycka om en? Är man för på om man hör av sig och hur länge ska man vänta tills denne andre hör av sig? Vill helst ha någon som man kan kolla på gamla filmer med och kyssas med. Någon som man kan skriva med när man känner sig ensam. Ingenting behöver vara så jävla komplicerat!! Känner mig helt vilse och ensam i den här världen. Känns som jag sovit och nu vaknat upp i en värld där allt handlar om endast engångsligg. Ska sätta på mig sockor och koka te, sedan blir det portkod avsnitt 3!

Jag minns hur många glas vin jag drack, hur glad jag var. Att den där lilla smärtan försvinner när jag har alkohol i kroppen är lite sorgligt. Jag minns hur många öl jag köpte. Jag minns hur jag gick iväg från mina vänner utan att tänka. Hur det kändes som det största sveket efter. Jag minns hur många öl jag köpte. Jag minns mörkret och regnet som piskades mot mitt ansikte och hur det kändes som en evighets vandrande på stans gator. Jag minns hur mina jävla klackskor vek sig och hur jag minst 8 gånger föll mot asfaltet. Hur jag skrapade upp mina knäskålar och strumpbyxor. Jag minns hur jag hoppade i vattenpölar i Sagas gummistövlar.Jag minns när hon plåstrade om mig. Jag minns också varje tår jag hade velat gråta.

 

Jag minns dans och skratt. Ilska och mer öl. Ett kontantkort som slutat funka. Jag minns att jag somnade varm och trygg. 

 

Det är inte mycket jag minns när jag är full men detta är vad som kommer fram som bildspel i mitt huvud. 

 

Har legat i sängen i princip hela veckan. Sjukanmält mig fram tills fredagen. Det enda som är bra är väl att jag har fått plugg gjort. 

 

Jag kan ligga i sängen och titta tomt ut mot ingenting och tänka i flera minuter för att sedan komma på mig själv "vad fan håller jag på med?" "Ryck upp dig själv". Mamma är arg för att jag äter dåligt. Jag minns inte senast jag var singel. Hur gör man? Hur lever man? Hur tar man sig igenom vardagen när det enda man någonsin vetat är att ha någon vid sin sida. Dom som säger att man vänjer sig har väl rätt, men dom vet inte hur det känns för dom har inte varit med någon så jävla länge. Man går liksom från att ha allt till ingenting. 

 

Jag försöker tänka på annat. Fokusera på andra saker som serier och matlagning. Vill ha filmkväll med mina kompisar, jag vill ut och dricka sprit, sjunga och dansa, jag vill prata med främlingar och må bra. Jag klarar fan inte en sekund till i det här rummet. Måste ut och röra på mig. Det blir inte bättre av att lyssna på sorglig musik och läsa såna böcker som jag gör. Nej. Ska gå på en promenad nu. Måste rensa tankar.

Om jag skulle träffa Håkan Hellström (till exempel på en äng när det är soligt) och vi skulle börja prata med varandra ( och han skulle plocka blommor och sätta dom i mitt hår) så skulle jag fråga.

 

Vilken är din favorit färg?

 

Då skulle han svara till exempel:

 

Körsbärsröd.

 

Sen skulle han fråga:

 

Din favoritfärg?

 

Och jag skulle svara:

 

Den som slår ut först på våren.

 

Han skulle bli alldeles chockad och inte kunna låta bli att utbrista:

 

Oj. Vilken färg är det?

 

Och jag skulle skratta och svara:

 

Whatever colour she wears that day, silly.

Är helt slut.

Verkligen helt slut.

Min kropp är som en sten och mina ögon vill inte vara öppna.

Jag gick upp kvart över sex idag eftersom att min älskade hund var kissnödig.

Bor som sagt ensam hemma denna vecka och är hundvakt.

Har lite abstinens efter socialt umgänge.

Var på gråthumör på söndagen när jag verkligen insåg att det bara var jag och Love i lägenheten, helt ensamma.

Men det har gått bra so far, det är skönt att ha en ursäkt för att ta promenader och tänka lite.

Det är även mycket mer städat i lägenheten när jag är själv här, hatar när det är skitigt och en massa saker framme. Har bara föst ihop allt och lagt undan det så att jag slipper se det.

 

När jag får min lön nästa vecka ska jag köpa present till Becca, betala min mobilräkning, köpa ett par gummistövlar och köpa alkohol.

Jag suger verkligen på att spara mina pengar. Sätter alltid in 1000kr på mitt sparkonto men det slutar alltid med att jag för tillbaka dem till mitt vanliga konto och köper upp dem, ahaha. Orkar inte.. :')

Vill gå på bio och se The Maze Runner och JUSTE HELVETE Mockingjay kommer ut det måste jag ha pengar till shit pommes den har jag taggat sönder inför, kommer bli så jävla tungt!!

 

Ska försöka skriva klart min psyokoliganalys tills på torsdag.

Imorgon kommer Tanz hit och förhoppningsvis Gamm också (lol frågade henne precis hoppas att hon säger ja!!!!)

På lördag ska jag jobba och sen är allting lugnt.

 

Ska hitta en ny serie att titta på, orkar inte fortsätta på alla jag börjat på (Gossip Girl, True Blood, Vikings, Prison Break, OC osvosv)

 

 

 

Vi står på en gata fylld av blöta löv. Röken från din mun slringrar sig likt en orm upp mot himlen. Du frågar varför jag klär mig i svart. Jag svarar att det är snyggt, men egentligen vet jag att det är reflektionen av min själ. Jag lever i ett ständigt mörker.

 

Nu när jag har släppt ett förhållande jag varit i ca 4 år kan jag se hur det egentligen var. Jag ser hur jag blint svek kompisar och min familj. Jag förstår hur farilgt det blev för mig till slut. Hur det kändes som att vi var en person. Hur vi delade kropp. Och jag ser nu hur olycklig jag var och hur ont jag hade. Hur jag grät minst två gånger om dagen. Vårt förhållande blev en fara för min hälsa. Vi blev egoistiska och blinda. Det är läskigt hur man kan älska en människa så mycket.

 

Sen vi gjorde slut, för ca tre veckor sedan har jag inte fällt en enda tår. Jag har inte haft ångestattacker. Jag har inte legat ensam i min lägenhet och skrikit av smärta. Jag har kommit närmare min syster. Vi har börjar prata igen. Jag äter med min familj igen. 

 

Jag vet att jag saknar honom, jag vet att jag hur lätt somhelst skulle kunna ta tillbaka honom. Men jag är så himla himla rädd för att gå tillbaka till det där. Så himla rädd. 

Det var först i torsdags som jag förstod att nu är det slut påriktigt. Det hela var hemskt. Självaste känslan. Att något man har byggt upp så länge ska försvinna bara sådär. Det var väl egentligen inget passionerat förhållande, men han var min bästa vän. Den enda personen i mitt liv som kan mig ut och in. Jag vet inte hur jag ska klara mig att förlora en sådan viktig människa. Det jag kommer sakna mest är att vakna upp bredvid honom varje morgon, känna hans andedräkt mot min nacke. Somna i hans famn. Prata som vi brukade prata. Jag kommer sakna dom dagar vi bara låg i hans rum och han spelade fifa och då jag låg bredvid och kollade på serier. Sådana obetydliga små stunder är det som kommer bli jobbigast. Att fortsätta vardagen utan att känna sig ensam. Att somna själv. 

 

Men framförallt att försöka gå vidare och samtidigt veta att man sårat en människa som man älskar så djupt. Det gör så ont. Jag hoppas det går över,både för mig men mest för honom och vem vet, om det verkligen var så att det är jag och han kanske, kanske vi hittar tillbaka till varandra en vacker dag.

Det finns inget bättre än att vara samlade på en plats med alla sina vänner (okej det fattades några menmen) och man bara ha kul. Dansa, skratta, skrika, prata, sjunga och allt jag ser på deras ansikten är deras underbara leenden. Hoppas att alla hade kul som jag hade. En lyckad kväll!

 

Hemvägen var däremot inte det roligaste. Gick från klubben till tunnelbanan och från tunnelbanan hem BARFOTA! Jag älskar klackarna för de är så snygga men i slutet av kvällen får jag så satans ont i fötterna och massa blåsor. Definitionen av hatkärlek.

 

Men bra helg har jag haft. men helgen är inte riktigt slut än. Massor med plugg väntar..

Haaadeeeee

 

 

Detta inlägg kommer inte ge er särskilt mycket, tänkte bara visa att jag inte är död och att jag kan blogga som min kära vän Tanzila har börjat göra. Tycker om att någon åtminstone fyller upp bloggen med tankar och känslor när man själv inte riktigt vet vart man står.

 

Är på ett otroligt skevt humör och har ingen riktigt livsglädje just nu, ja jag har mens och är stressad över mina pengar och skolan över huvud taget.

Har varit hemma större delen av de två senaste dagarna och pluggat och fikat med min fina mamma haha. Vi har äntligen invigit bageriet/caféet i Alvik, Brioche, som är hur fint och mysigt som helst! Är helt kär i deras wienerbröd, det är så gott!!

 

Nästa vecka ska jag vara hundvakt så ska bo ensam i lägenheten, är lite otagg för det betyder att jag måste laga mat hela tiden åt mig själv och gå ut med hunden vid halv sex på morgonen och vid elva på kvällen då man bara vill vara inomhus liggandes i sängen haha. Kommer inte kunna sova heller för han snarkar som en galning.

 

Denna helg kommer till största del bara gå åt plugg och serietittande. Det ska bli trevligt, lol.

Oh well, vi får se vad som händer mer nästa vecka!

 

 

 

Idag när jag var påväg hem från skolan gick jag förbi den vanliga lilla gräsplätten vid de gråa höghusen. Plötsligt såg jag en blomma, en tusensköna. Och jag kom att tänka på att sådana blommor bara växer i början av sommaren. Så ensam och vacker stod den stadigt i gräset. 

 

Till dig som inte orkar, tänk på hur stark denna blomman har varit. Tänk på vad mycket den har klarat. Den har klarat sig genom storm,regn,åska och minusgrader t.o.m. När du inte orkar tänk snälla på denna vackra tusensköna, var stark. Om en blomma kan ta sig igenom allt skit och fortfarande vara så fin så kan fan du också det!! Jag säger detta till dig, du som känner dig ensammast och tommast i hela världen, till dig som inte har någon själv kvar. Du måste orka. Tänk på hur stadigt blomman står mitt bland alla våta,bruna löv, bland daggmaskar och skit. Jag tror alla behöver stöd just den här årstiden för det är något som händer med våra hjärtan. Tänk på detta nu, till dig som inte orkar.♥

 

Det är tisdag och jag fryser ända in i själen.

Det är tisdag och mörkt.

Det regnar.

Det smattrar mot fönstret.

I min säng ligger jag.

Ensam.

Håret är vått.

Kinderna är våta.

På radion spelas Maggio.

Hennes röst skär in i hjärtat.

Varför blev allt så sorgligt helt plötsligt?

Det är tisdag och jag fryser ända in i själen.

Sitter med ett vinglas, har nyss varit nere och hämtat tre pizzor. Grabbarna är påväg, stearinljusen är tända och högtalarna är på. Ska bara luta mig tillbaka ikväll och prata och vara med mina vänner. En perfekt kväll. Ha en bra lördag!

Igår åkte jag spontant hem till Saga. Jag klarade inte att vara själv helt enkelt. Tur att hon ringde och föreslog det för där vi satt i hennes kök kom vi fram till att vi går fan och tar en öl för vi var så fjortis och var tvugna att supa för att vi inte orkade vänta tills fredagen. Vi gick in på Lion bar och träffade på flera tjejer från klassen. Vi pratade engelska typ hela kvällen för att det var nån snubbe från san fransisco som hängde efter oss. Köpte in öl efter öl, hade bartenderns mobilnummer och Facebook uppskriven i mina anteckningar. Sedan deckade vi hos Saga efter lite nattkäk. Kvällen bjöd på skratt och prat, det var värt trots att jag mått skit hela dagen nu. Fan. Jag skulle ju spara pengar!

 

Ska ta en nap nu hejdå.

Igårkväll när jag skulle dra ner rullgardinen åkte den ner och gick sönder. Började storböla och mamma sprang in och trodde att det hänt något allvarligt. Hon sa att vi kan köpa en ny istället och sa till mig att sluta gråta men det gick inte. Det gick bara inte sluta gråta. Det kändes som att allt jag hållit inne bara kom ut. Mamma trodde väl att jag var knäpp, hon fattade ju inte att jag inte grät för rullgardinen utan för allt annat. Jag slutade gråta när jag somnade i mammas säng. Vaknade ensam i lägenheten och kände direkt att det här skulle bli en hemmadag, kallar det för blåbärssjukan. Ja, just nu är jag väldigt blåbärssjuk. Råkade duscha i två timmar. Det gick inte att komma därifrån. Nu ser mina fingrar ut som russin.

 

Jag har kommit fram till att göra de val som känns bäst för mig och ingen annan. Ganska egoistisk men då kommer jag iallafall någonstans med den här skiten. Jag har bestäm att ge mig och det här en sista chans. Funkar det inte vet jag inte vad jag ska göra. Det här valet känns iallafall rätt just nu!♥

Det handlar om att stå på en gata i Odenplan i 40 minuter och tänka. Att inte vilja gå hem för att då hinner problemen ifatt en. Det handlar om att stå där och dela sina problem med någon annan för att det liksom känns mindre då. Det är inte bara jag mot världen. Det handlar om att stå där i första Oktobersolen och frysa. Och tänka och Titta på människor.  Det handlar om att vara vi mot världen. 

 

Det handlar om att vara ung, och att vara dum.

 

Min favvo höstbild