Du kräver perfektion
Du har sedan länge försummat dina chanser
Ty vänskap betyder dig ingenting om ditt hjärta äro svart och ditt sinne äro blankt
Ditt liv går i spillror
En avfart mot krossat glas
För den som tar sig själv i kragen för hårt, hänger tillslut sig själv

Du tar dig till ditt arbete med ingenting annat än krossade drömmar i portföljen
Tärningen är kastad
Ditt liv står på spel
Allas åsikter äro annorlunda, finns det då något rätt eller fel?

Jag oroar mig för vintern
En kärna i det blå
Vi klyver alla själar

Att skriva det jag skriva vill kan ta mig en minut, men det krävs en livstid för att komma underfund med vad döden innebär, tills tiden runnit ut

Jag har ingen moral, hjärtats egen kompass är bruten, förseglad och returnerad till dess ursprungliga skick
Mitt leverne är syndigt men tydligt oavbrutet, av lögners och olagliga substansers eviga kick

En frusen blomma bryts, en likgiltighetens ros, en omedvetenhet ses, som en ren och dödlig dos

Ta inte illa upp men ingen vill veta något om era värdelösa liv, det kan bli aktuellt, men det kommer nog ta tid, och långsamt resignerar blott jag stilla öm och blid, perceptionens port har öppnats för en ensams inre frid.

//Mr X