Mamma sa att hon mår bättre nu,efter att min morbror dog för nåra månader sen.Och jag tror henne,för hon har börjar träna igen,och idag gjorde hon god mat.Jag tror inte tiden läker alla sår.Det är nog bara sånt man säger.Jag skäms för att jag sagt det till en kompis,när jag samtidigt visste att det bara var bullshit.Tiden läker inga sår,det är man själv som måste trycka bort tankarna plåstra om såren,riva upp dem ibland för att sedan plåstra om dem.

Mamma sa också att min morbror inte lider nu.Och ni vet när något är sådär riktigt sorgligt men man inte får ut tårar.Så kändes det lite.Det känns bara så tomt och man vill skrika och gråta fast det inte går.Om jag ska vara ärlig tror jag inte jag älskade mn morbror påriktigt.Och han gillade nog inte mig heller.

 

Tänker ni på personer eller platser när ni hör speciella låtar?Jag gör det.Och jag vet inte riktigt om jag gillar det.På senaste tiden har det varit så,att jag tänker på en och jag tycker verkligen verkligen inte om det så jag slutade att lyssna på sångerna.Det jobbiga är att nästan allt påminner mig om den personen nu förtiden,så provade ligga i sängen halva dagen men det hjälpte inte.Ni vet när man har sådär ont i magen och vad man än gör så går det inte bort och man kan inte tänka på något annat.Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu.Har försökt träffa andra,vara med kompisar,men så fort man är ensam så kommer det tillbaka.

 

Jag brukar oftast vara bra på att glömma och inte känna någonting,men det är något med den här personen som får mig att må riktigt bra och riktigt riktigt dåligt.Jag vill bara försvinna,har inte känt såhär på tre år.