Vi kommer aldrig mer tillbaks

Igår var sista dagen i högstadiet, grundskolan, whatever.
Jag har fortfarande inte riktigt tagit in det ännu.
Alla mina kompisar som gått på skolan sedan de var sex år grät floder medan jag stod där och tröstade och kramade dem.
Jag är inte en sådan som gråter för att jag slutar i en skola som jag gått tre år i. Visst jag har fäst mig vid personer men de kommer jag hålla fast vid, andra inte.
Det känns ändå lite tomt när man tänker på att man inte har något tryggt att komma tillbaka till. Gamla klassen, de vanliga kompisarna och den tråkigt långa korridoren man går fram och tillbaka i varje dag. DET känns konstigt.
Men jag har inte lyckats tänka på det som något konstigt.

När jag såg Tanz, Gamm och Hiv komma ut med tårar som sprutade ut ur ögonen kunde jag inte låta bli att skratta för det såg så komiskt ut, men jag förstår hur de kände sig.
När jag gick i femman slutade mer än hälften av min klass och började i helt nya skolor. Kompisar som jag faktiskt hade känt enda sedan dagis.

Jag har alltid baktanken i huvudet att livet alltid kommer att se ut såhär. Det är alltid någon som man är tvungen att lämna och det finns inte så mycket man kan göra åt det.

Det var en ganska härlig dag igår ändå förutom alla sorgsna miner och tårar från mina vänner.
Jag fick hur bra betyg som helst. Fyra MVG och resten VG. INGA G:n. FATTA!? Jag har kämpat som en galning för de här betygen. Och är så glad för alla andra som fått de betygen de verkligen behövt också!

På kvällen drog jag och pappa in mot stan för att möta upp mamma och äta middag på en liten italiensk restaurang. Det var riktigt gott och stället låg lite avlägset från där alla andra är så det var inte så mycket folk där.

Nu idag blir det grillning på min balkong med tre som tomtenissar. Det ska bli myspys!

xoxo
Hanna












Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype