Jag glömde mina drömmar precis där din axel blir till hals. Nätterna blir ljusare och gryningen kväver mig. Jag glömde mina drömmar percis där din rygg blir till nacke. Nätterna blir kortare och jag ligger än idag vaken. Tomheten jagar mig. Jag vill känna något igen. Det här dödar mig. Kan någon få mig att känna någonting annat än det här? Jag har glömt drömmar som en gång varit mina. Mina drömmar försvinner i ditt hår och in i gryningens ljus, i solens första strålar och fåglarnas första sång. Ensamheten kväver mig och färgar kudden av smink. Min kropp är tung av sorg.

 

Och jag frågar mig själv varje kväll, om jag någonsin hittar tillbaka igen.