Har ni tänkt på var ni vill leva när ni flyttar hemifrån, lever ensamma, som verklighetens individ?

Jag har tänkt på det mycket under de senaste åren.

Jag kommer ihåg att i nian när vi hade nationella i Engelska skrev jag just hur jag ville flytta till England, bo i London eller ha ett stort fint hus på den engelska landsbyggden. Jag har alltid haft en förkärlek för England och jag vet inte varför. Jag känner bara att jag ibland tillhör dem mer än det Sverige och de svenskar jag lever med. Det har alltid tilltalat mig mer även fast jag älskar min familj och mina vänner så att det gör ont i kroppen. Jag vill ta med mig dem dit och vara där med dem. Dela med min kärlek.

 

Men nu under de senaste dagarna har jag tänkt mycket på skog. Skogar sprakade med höstiga färger och bäckar som porlar i bakgrunden. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så tycker jag jättemycket om delstaten Washington men också Oregon i USA. Det kanske bara är jag som lyckas drömma för mycket men bilderna jag har sett är så tilltalande och jag är så kär i naturen och miljön som finns där. Jag vill åka till Seattle och Portland. Stå och titta på färjorna som åker fram och tillbaka. Stå på gränsen mellan USA och Kanada och känna mig på något sätt kluven men samtidigt mäktig. Vandra omkring i skogen. Mysa.

 

Jag brukade tänka att jag ville leva på ett ställe just på grund av personerna som levde där. Nu handlar det mer om naturen. Jag älskar att kunna titta ut och känna mig tillfredställd just för att naturen runt omkring mig är så satans underbar och häftig!