Te, te, kära te. Tepåsar,tesilar, te i burk. Fruktte, kanel i te. Socker i te, mjölk i te iste, TE, TE ,TE. Ja, jag har alltså gått och blivit tegalen, eller så kanske jag alltid har varit det. När jag går förbi te och kaffe avdelningen stannar jag alltid vid de vackra teboxarna med sånadär fina torkade blommor i som gör att det ska dofta gott. Där står jag och måste sniffa på varenda burk. Och dom här teburkarna som går att köpa är så himla fina. Blir galen. Låter fan lite läskig men måste visa min kärlek för den magiska drycken. Det spelar ingen roll om det är i din mormors finaste porslin eller koppen från Arla som man fick i lågstadiet när man besökte bondgården, eller koppen som din lillasyster målade på kollo. Tänk er en varm te kopp när du sitter inne på ett fik med en vän. Eller när det är dags att plugga att ha en tekopp liggandes brevid, koka ihop vaniljte när du är sjuk. Eller oftast när du legat och bara mått dåligt, när du ligger i sängen och din mor kommer med te till dig för att trösta det ord inte kan trösta. Åh. Tex idag när jag var påväg hem gick jag i regnet så jävla långt. Var helt blöt när jag kom hem, mina händer och fötter var så kalla och vad passade inte bättre än att sätta sig med en mjuk filt och en tekopp i handen?

 

Jag tror att te betyder så mycket mer än en påse i varmt vatten. Något speciellt och mysigt. Att det liksom betyder olika för olika människor. Som nån slags symbol eller bara något mysigt som ligger tätt intill hjärtat.