Det har varit en alldeles för jobbig natt med mobiltittandes varannan tionde minut i väntan på att något ska plinga till i den. Från vem somhelst bara jag slipper bli galen av tystheten och ensamheten. Det är så typiskt att jag alltid överdriver allting. Att jag alltid är så dramatisk.

 

Saturday morning, sitter och dricker te. Läser poesi av olika poeter. Poesi behöver liksom inte rimma det behöver bara få människor att bli tagna där händer inte kan ta.

 

Ikväll ska jag till några släktningar och imorgon på julmarknad, får se om det håller att vara med endast familjen en hel helg.