Att inte veta någonting om någonting

 
Jag vet inte vad det är med mig. Känner mig rastlös hela tiden. Ena stunden är jag super lycklig och andra nere,  det är speciellt de senaste dagarna. Det är en blandad känsla, känner mig övergiven men vet inte av vem eller vilka. Ingenting är som det ska, allting är tvärtom, upp och ned och jag hinner liksom inte med. Jag vet inte om jag står fast kvar i livet eller går någon väg. Jag vet inte om det är jag som vaknat till liv och vill leva eller alla andra som dör och lever det livet jag levde innan allting hände. Sen det valet jag gjorde, valet som skulle få mig att må bättre så har jag glidit iväg från så många människor. Jag är inte en del i någonting längre. Det gör ont i magen under bröstkorgen när jag skriver detta. Ni vet precis innan man ska börja gråta. Jag kommer dock inte börja gråta för ansikstmask på.
 
Lyssnade på Kodalines nya album medan jag badade. Jag vill göra saker som får mig att känna något. Jag vill hoppa från det där tornet jag aldrig vågade hoppade ifrån. (Räknas inte när Kareem puttade i mig). Jag vill besöka nya platser. Känna kicken, adrenalinet. Känner verkligen att vi bara lever en gång nu och tänk er kära vänner att det är nu vi har ungdomen i våra händer och plötsligt är det borta och det finns ingen väg tillbaka. Vill passa på att må bra men mår bara skit. Alla och allting är tråkigt just nu. 
 
Jag borde verkligen skaffa mig ett eget liv istället för att grina över att mina vänner inte hör av sig.











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype