Igårkväll när jag skulle dra ner rullgardinen åkte den ner och gick sönder. Började storböla och mamma sprang in och trodde att det hänt något allvarligt. Hon sa att vi kan köpa en ny istället och sa till mig att sluta gråta men det gick inte. Det gick bara inte sluta gråta. Det kändes som att allt jag hållit inne bara kom ut. Mamma trodde väl att jag var knäpp, hon fattade ju inte att jag inte grät för rullgardinen utan för allt annat. Jag slutade gråta när jag somnade i mammas säng. Vaknade ensam i lägenheten och kände direkt att det här skulle bli en hemmadag, kallar det för blåbärssjukan. Ja, just nu är jag väldigt blåbärssjuk. Råkade duscha i två timmar. Det gick inte att komma därifrån. Nu ser mina fingrar ut som russin.

 

Jag har kommit fram till att göra de val som känns bäst för mig och ingen annan. Ganska egoistisk men då kommer jag iallafall någonstans med den här skiten. Jag har bestäm att ge mig och det här en sista chans. Funkar det inte vet jag inte vad jag ska göra. Det här valet känns iallafall rätt just nu!♥