Att vänta på något som aldrig händer

Kvällarna blir allt värre och värre medan dagarna blir bättre. En konstig kombination. Ensamheten växer. Det är inte det att jag vill ha en pojkvän nu, för det vill jag verkligen inte. Men man vill bara ha någon liksom. Veta att någon tänker på en och tycker om en. Känns som jag blir lurad hela tiden. Falska förhoppningar.
 
Har inte satt min fot utanför lägenheten idag. Ska till centrum snart och köpa presenter till min halvmamma som fyller år. Rasmus fyller 18 imorgon!!! Vi kanske ska ut på lördag men kommer inte dricka något. Det blir en stor utmaning för mig som är den som alltid blir mest packad. Dels för att jag inte har pengar men också för att jag vill ta en liten paus. Vara med mina vänner utan att vara stupfull, dansa och ha roligt. Det slutar oftast med att jag börjar bråka med någon när jag dricker, blir otrevlig och skiter fullständigt i andra. Jag kan säga så dumma saker också. Vi får se hur det går.
 
Och kanske finns det någon som faktiskt vill prata och vara med mig utan att utnyttja mig när jag inte är packad:)











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype