Ur min dagbok 2013-05-08

Min Aprilhimmel

Som aprilhimmelen går det inte att läsa av hans tankar, Så som man aldrig kan veta vad det blir för väder i april. Ena dagen regnar det och sen är det sol. Varm hård mjuk på samma gång. Och jag vet inte var jag har han.

 

Jag gillar hans röst som får mig att rysa, rösten jag hatade första gången han sa hej. Jag gillar hans utåt stående öron och att dra över handen på hans stubbiga huvud. Han har eksem över hela överkroppen och torra läppar. Han tog min hand när vi gick förbi guldet. Kysste mig vid bensin macken. Ja, så var det nog första gången vi sågs. Jag kände ingenting första gången, ingen saknad, ingen värme. Ingenting. Jag minns hans kram, varm hård och mjuk på samma gång. En svag doft av deo och ciggaretter.

 

Hans rum var inte städat. Vi spelade fifa och han är bättre än mig. Han låg på sängen och sa kom. Skam för att jag låg med honom andra gången vi träffats. Inte med kärlek, inte romantiskt någonstans. Det bara hände sedan gick jag hem. Jag kände ingenting den andra gången, ingen saknad, ingen värme, Ingenting.

 

Tredje gången vi gick ut med Lambi. Vi gick hand i hand. Början av maj och solen var het. Hans vintejacka och mössa fick mig att frysa, men inte när han höll min hand. Han köpte godis och läsk, kollade på matchen på hans säng och åt godis. Tätt ihop låg vi, mitt på dagen en helg, med bara överkroppar och trötta ögon. Jag tycker om att smeka hans sår på axlarna, och hans sträva hy mot min. Han kysste mig innan jag gick. Jag kände ingenting den tredje gången, ingen saknad, ingen kärlek. Ingenting.

 

Han gick på i samma vagn längre bort med Lambi, stubbiga skallen och öronen. Han sa att det inte är någon som vet om oss och jag frågade vad vi var. Han undrade vad jag menade och jag svarade med att bara skaka på huvudet. Fjärde gången blev jag varm och glad. Glad när jag såg han. Vi skiljdes åt vid Råcksta och kollade på varandra tills eken kom mellan oss. Den fjärde gången var jag förälskad. I en pojke som inte alls var min stil, i en pojke som var min raka motsatt. Och varje gång han hörde av sig först fick jag lyckorus och varma kinder.

 

Vi pratar aldrig om viktiga saker när vi ses, glömmer det viktiga och lever i nuet. Jag tror det är därför jag känner mig lycklig när jag är med han. Han får mig att skratta. Han kollar på mig med ögonen på ett sätt som inte går att förklara och jag vet ingenting längre.

 

Jag vet inte hur man beskriver den känslan, och jag vet inte om jag är kär. Jag har nog aldrig varit kär och det skulle vara dumt att falla för min aprilhimmel.

 

//TANZILA

 

 












Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype