Folk viskar om oss,säger att vi inte hör ihop.

Kom hem precis, från en lång promenad med Emma En jävla massa drama. Efter promenaden har jag kommit fram till att jag ska sluta göra saker för andra, varför kämpar jag för att alla andra ska må bättre när jag själv mår skit? När var senast jag tänkte på mig själv?
 
Jag tror jag börjar göra det mer nu och att det är därför det blir som en chock för alla. Jag vill bara må bra igen men det verkar inte som att dom vill det. Dom bara klagar och tjatar på vad och hur jag ska göra, vilka val jag ska göra osv. Ingen kommer förstå meningen med det här inlägget förutom jag och några personer som kanske känner sig träffade av några ord.
 
Jag vill lägga mig på ett moln och hålla handen med en kompis som håller käften. Tystnad. Benen ska hänga utanför molnet och dingla och vinden ska fånga håret sådär som i filmer. Och sedan ska vi sitta där med solen i ansiktet i resten av våra liv, i tystnad, då inga lögner finns, inga osynliga regler, idealer, inget skit snack, vänner som har dubbelmoral och går bakom ryggen på en,inga dryga människor som man tror man kan lita på, fucking backstabbers, ingen som säger åt en hur man ska klä sig, säga eller vem man ska vara med. Skulle aldrig någonsin vilja sätta ner mina fötter på jorden igen, aldrig.
 
Ibland vill jag försvinna. Bara sluta finnas. Jag vill inte dö, jag vill bara inte existera. Vill inte finnas till, försvinna utan att någon saknar en eller utan att någon vet att man ens har funnits.
 
Jag tror att även om jag har skaffat blommiga gardiner så vill jag bara riva ner allt och hänga hycklare där och piska dom till döds.
 
//TANZILA











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype