Blommiga gardiner och rosa tapeter
Så många hjärtan jag krossat. Så många sår jag öppnat,saltat och rivit upp igen. Det här måste få ett slut. Kan jag verkligen inte känna någonting alls? Så känslokall jag har varit i fyra år. Sårat människor jag tycker om,brytit löften och ljugit för mig själv. Jag vill ju känna något för han,den perfekta killen som jag så länge drömt om. Det måste vara något fel på mig för jag känner ingenting. Blir sårad när jag sårar han och så händer samma sak om och om igen tills jag sitter med hjärtat i halsgropen och mår illa när jag tänker på hur jag fått någon annan att må så dåligt. Jag bara luras. Mig ska man inte lyssna på om man är kille,hjälplös och kär.
"Ett par blir aldrig lyckligt om den ena är en drömmare."
//TANZILA