Glädje och sorg mixat blir en enda jävla känslosoppa

Tror att jag har lyckats finna mig i allt på något sätt.
Tankarna är inte lika mycket svårförklarade. Jag mår bra.
Runt omkring det dåliga finns det så mycket fint och så mycket glatt och jag har insett att jag faktiskt kunnat ta vara på det. Jag mår bra och jag är faktiskt glad.
 
Begravningen i onsdags var otroligt fin och väldigt tuff. Att få se Ludvigs familj på så nära håll var hjärtskärande. Att en familj är tvungna att ta farväl av sin 19åriga son är hemskt att få se. Det får en verkligen att tänka över i livet. Jag önskar att han fortfarande levde så att vi alla slapp känna dessa känslor och denna sorts saknad.
Jag vill försöka förstå hur han kände och vad han tänkte men jag klarar inte av det eftersom att det enda jag kan tänka på är att han hade så mycket bra i livet. Det han hade var så starkt och han släppte det.
 
Jag vill inte gräva mig in i det för mycket. Gråter men vet inte riktigt vad jag tänker på. 
 
Har plugg som väntar som jag verkligen måste ta tag i. Det får en att försvinna lite från tankarna. Jag måste verkligen få bra på de sista examinationerna jag har. Det är så jävla viktigt. En månad kvar, hela kroppen skakar av nervositet och förväntan. Jag tar studenten.
 
Ska återgå till plugget nu. Ska försöka slänga in fler inlägg sen men har inte haft någon vidare ork. Finns inget roligt att skriva om eller jag kan inte skriva om saker så att det blir roligt för andra att läsa.
 
Men har träffat en kille bara så att ni vet. Han är söt.
 
puss!
 
 
 


hivvenation    •     •  

<333










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype