Det var först i torsdags som jag förstod att nu är det slut påriktigt. Det hela var hemskt. Självaste känslan. Att något man har byggt upp så länge ska försvinna bara sådär. Det var väl egentligen inget passionerat förhållande, men han var min bästa vän. Den enda personen i mitt liv som kan mig ut och in. Jag vet inte hur jag ska klara mig att förlora en sådan viktig människa. Det jag kommer sakna mest är att vakna upp bredvid honom varje morgon, känna hans andedräkt mot min nacke. Somna i hans famn. Prata som vi brukade prata. Jag kommer sakna dom dagar vi bara låg i hans rum och han spelade fifa och då jag låg bredvid och kollade på serier. Sådana obetydliga små stunder är det som kommer bli jobbigast. Att fortsätta vardagen utan att känna sig ensam. Att somna själv. 

 

Men framförallt att försöka gå vidare och samtidigt veta att man sårat en människa som man älskar så djupt. Det gör så ont. Jag hoppas det går över,både för mig men mest för honom och vem vet, om det verkligen var så att det är jag och han kanske, kanske vi hittar tillbaka till varandra en vacker dag.