Vi flög till Hawaii

 
Minsta lilla motgång får mig att lägga mig i sängen och aldrig vilja vakna upp igen. Jag slutar att plugga, sover för mycket, äter för mycket och sjukanmäler mig. Jag är 18 år och bor i stockholm. Borde inte det här vara då man ska ha som mest roligt? Göra dumma misstag, uppleva nya saker, ja leva? Istället gräver vi ned oss i skolpapper och har påsar under ögonen, stressmagar och slitna själar som inte riktigt orkar med. Vi slutar orka vi slutar bry oss. Vi slutar helt enkelt att vilja börja leva ett tonnårs liv för att skolan gör oss blinda. Livet är för kort. Jag har gått i skolan i 13 år snart. Det är mycket. Tänk vad man skulle kunna göra istället under dessa år? Resa, träffa nya människor och allt möjligt!!! 
 
Förblindade i vardagen fortsätter vi följa dess normer. För vi är tvugna. Här kan man bara leva om man gifter sig rik eller blir rik av någon annan anledning. Jag ser inget ljust med framtiden. Bara mer skola och jobba hela livet liksom. Mina vänners drömmar är t.ex. att skaffa jobb, flytta ut medans jag bara vill vara fri från allt det där. Jag vill bara resa och vara helt fri, inte slippa ta ansvar för vuxenlivet men för mig är livet så mycket mer än att oroa sig och ha det jobbigt.
 
Ja vill leva påriktigt.











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se


HannaVic logotype