Vi står inne på en klubb, på dansgolvet med främlingar. Vi rör oss i takt med musiken och sjunger för livet, och skorna skaver. Vi dansar med främlingar, vi svettas och hoppar, och någonstans där mitt i all de underbara kaoset låter vi alla bekymmer vi har falla ner på golvet och gå sönder i bitar. Vi låter alla stampa på dom, i takt med musiken stampar alla på allas bekymmer. Vi håller varandra i händerna och blundar medan vi skriksjunger "Nu har jag ramlat gatan klar!" Dom står och hånglar i hörnet och vi dansar som vi aldrig gjort förr. Vi är fulla och unga och alldeles för lyckliga, iallafall i just denna stund. Du säger att vi ska hålla ihop ikväll, men vad händer när klockan slår tre och alla är tvungna att plocka upp bitarna som ligger sönderstampade på golvet? Vad händer när vi är tvugna att limma tilllbaka alla bekymmer? Och vad händer när du släpper min hand? Du tittar inte folk i ögonen i onödan, men ändå slutar natten alltid med kaos och tårar.