Har varit så sjukt stressad och förvirrad de senaste dagarna.

Inget sätter sig riktigt fast i huvudet, tankarna virvlar omkring och en del tårar har släppts vilket har varit otroligt skönt. Att bara få släppa ut alla tankar, prata, diskutera, ställa frågor, få svar, klurakluraklura. Varför gör jag som jag gör? Varför skiter jag i en massa men kan samtidigt inte släppa taget om annat. Har varit så irriterad på mig själv.

Idag mår jag dock lite bättre, jag är ledig hela dagen från skolan eftersom alla mina lärare antingen är sjuka eller vabbar, så jag får lite ensam tid med mig själv och försöka ordna ut allt krångel som jag skapat.

Jag får bara inget grepp om skolan, jag lyckas inte få de betyg som jag verkligen vill och nästan försöker få. Det är det där lilla "nästan" som gnager.

Jag vill ha koll, jag vill vara smart, jag vill kunna säga bra saker, jag vill vara bra! Jag hatar att tryckas ner av sådana saker som faktiskt spelar någon roll. Det suger just att jag bara inte får kläm på skiten.

Saknar säkerheten till allting.

Jag har världens finaste vänner som jag älskar att umgås, världens bästa familj.. men det känns inte som att det räcker för att jag ska kunna bygga upp allt annat.

 

Jag har faktiskt varit med om detta förut. Jag mådde så här, skit, i åttan också då inget kändes riktigt rätt. Och det blev bättre när jag kom på rätt spår. Så jag hoppas att det löser sig nu, det måste det göra haha...